På tal om rosa elefanter
Jag tänker väldigt mycket. Ibland för mycket men jag tycker att det är bra. Att tänka efter om det jag gjorde var rätt eller fel och vad någon menade med det den gjorde. Endast 30 % av allt jag tänker kommer ut ur min mun, och det flesta vet ju hur mycket jag pratar haha… Okej, nu ska jag berätta om två saker jag ofta tänker på.
Ofta tänker jag på hur jag skulle göra om det började brinna i stallet. Vi säger att det börjar brinna vid höet på logen. Jag måste erkänna att jag skulle rädda Paloma först men sen skulle jag öppna alla boxdörrar på logen och schasa ut hästarna. Jag vet att hästarna inte vill springa iväg när det brinner men det här är hur jag tänker, en slags dröm. När alla hästar är ute från det brinnande stallet skulle jag ringa brandkåren och brandmännen skulle rädda stallet. Jag vet att det absolut inte skulle gå till så här men det här är min fantasidröm okok.
Många vill ju sova längst bort från dörren ifall det skulle komma en mördare. Men jag tänker tvärtom. Om det kommer en skitfarlig massmördare vill jag sova närmast dörren och bli mördad först. Visst, man kanske hinner rymma iväg om man sover längst bort men den chansen utesluter jag. Sover man närmast slipper man ju vakna till ljudet av att någon håller på och dö. Gjorde jag det skulle jag få en panikattack och försöka gömma mig i garderoben eller nått. Så hellre att jag sover nära dörren och blir mördad först om man nu skulle bli det.
Några saker ni kanske inte visste om mig
- Jag hatar ketchup, det är så ugh
- Jag är directioner. Eller nej, vi heter crazymofos
- Om jag gör något med vänster arm måste jag göra med höger också, annars känns det konstigt. Det är samma sak när jag rider, kollar jag bakåt åt höger måste jag göra det åt vänster också.
- Jag har ett grönt täcke som det står Rid Ica på.
- Jag har A i matte, tyska och biologi
- Jag fick mina första converse i våras och jag är jätte kär i dem, puss puss på dem
Mathilda Gustafsson
Som sagt, jag heter Mathilda Gustafsson och är 13 år. Jag bor i Söderköping och rider på ridskolan i Söderköping. Mina föräldrar är skilda och har varit det sedan hösten 2008 så det var ju ett tag sedan. Jag bor ungefär 2 min från stallet hos pappa och kan se på ridlektionerna från min balkong, så det är rätt så skönt. I julas flyttade jag med mamma till hennes kille Peter som bor en bit utanför Söderköping. Det tar ca 30 min med bil, så det blir ju ganska mycket skjutsande men så är det. Min lillasyster heter Tindra och är 9 år, hon är den bästa lillasystern man kan tänka sig! <3
Det är svårt att säga hur jag är som person. Jag är ganska försiktig mot människor jag inte känner men när jag är med mina vänner är jag oftast glad och pratar väldigt mycket. Våga säga vad jag tycker kan jag inte påstå att jag gör. Däremot vågar jag stå för vad jag tycker även om andra inte accepterar det. Jag kan vara ganska flummig och skratta åt konstiga saker men när det gäller allvarliga saker blir jag väldigt seriös. Jag har lätt för skolan, behöver inte plugga så mycket utan brukar kolla lite dagen innan. Jag är urusel på att passa tider och har svårt för att bestämma mig. Kan heller inte vissla eller knäppa med fingrarna.
Hösten 2011 började jag rida på ridskola. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det men jag brukade gå upp och titta på hästarna eftersom jag bodde så nära och då blev jag nog lite sugen. Det tog inte så lång tid att lära mig för jag var trotsallt 10 år. Jag menar, börjar du rida när du är 4 år kanske du bara skrittar runt och travar lite och inte börjar hoppa och rida utan ledare förens du blivit lite äldre. Så i höst har jag ridit i 3 år och det är väldigt lite om du jämför med mina vänner. På tal om vänner – jag har fått många av mina vänner från stallet och hästarna. T.ex. Vera (www.justmy.blogg.se), skulle inte jag börjat rida skulle jag inte känna henne. Vi gillade inte varandra så mycket i början men nu är hon en utav de få som jag verkligen kan prata med. Det är ungefär samma sak med Linnea. Vi hatade, och jag menar verkligen hatade varandra, men nu har jag väldigt roligt med henne. Så hästarna har faktiskt gett mycket mer än bara själva ridningen. Ibland undrar jag vad jag skulle gjort om jag inte börjat rida. Antagligen hade jag spelat fotboll, ishockey, golf (haha) eller något annat tråkigt. Så jag är glad att jag började rida och tänker inte sluta med det.
Jag gillar att fota också. Min kamera fick jag för ca 1 och ett halvt år sedan, en nikon D3100 är det. Det är inte värsta proffskameran men vet man hur man ska göra blir bilderna riktigt bra.
Det var nog allt. Jag vet inte riktigt vad det här blev för presentation men jag hoppas att ni fått en liten bild av hur jag är.
