Berättelsen utan namn
”Jag flätade in fingrarna i den silkeslena manen och tryckte till med mina bara fötter. Star flög fram i en kraftfull galopp medan han sicksackade mellan stammarna. Flugorna surrade hetsigt runt vid Stars huvud på jakt efter något att äta. Han ruskade irriterat på huvudet, flugorna försvann för ett tag och Star fortsatte i samma takt som förut. Mitt hår flög i fartvinden och svetten rann ner för min rygg. Jag drog försiktigt i tyglarna och Star saktade lydigt ner till trav. Han fick en klapp på halsen och vi red en bit till genom det gröna paradiset tills det öppnade sig. När Star förstod vad som var pågång frustade han hysteriskt och började takta på stället. Han var tydligen lika sugen på att svalka sig som jag. Fnittrandes lät jag Star gå ner i vattnet. Han gnäggade förtjust samtidigt som… ”
”OLIVIA!” jag gnällde tyst och kravlade mig upp ur sängen när jag insåg att jag försovit mig.
”Olivia?” herr Lönn höjde på ögonbrynen. Somvanligt hade jag satt mig längst bak i vänstra hörnet och stirrat ut genom fönstret i väntan på att ett rymdskepp men enögda aliens eller något annat lika intressant skulle dyka upp. Matte var inte direkt det bästa jag visste.
”Va?” sa jag dumt. Herr Lönn suckade och jag visste exakt vad han skulle säga.
”Du bör nog vara lite mer delaktig.” Han betonade ordet lite så att jag på allvar skulle förstå vad han menade. Antagligen trodde han att jag var norra halvklotets mest trögtänkta person. Dock visste han inte sanningen; endast 3 % av allt jag tänker kommer ut genom min mun.
”Nå Olivia, vad blir kvoten av x delat med 12 om x är ett primtal mellan 5 och 13?” Jag tittade på honom som om jag fått 43 hårda fotbollar rakt i ansiktet. I sista sekunden kom min räddning. Sju knackningar i takt till en låt som jag alltid glömmer texten på hördes från dörren. Herr Lönn glömde mig för en stund och ropade att det var okej att komma in. En tjej med orangebrunt flätat hår steg in i klassrummet.
”Är det här 7D?” Hennes bruna ekorreögon skannade över våra ansikten och när hon fick ögonkontakt med mig log hon så att smilgroparna blev synliga.
”Ja välkommen, välkommen.” Herr Lönn log sitt fula leende, om man nu kan kalla det leende. Jag visste av ren erfarenhet att han skulle försöka övertyga tjejen om att han var skolans bästa lärare. Men om sisådär en vecka skulle han bli sitt vanliga jag igen.
”Du kan sätta dig brevid Olivia.” fortsatte han och inte förens hon var påväg mot mig insåg jag vad han hade sagt.
”Hej.” sa jag generat. Tjejen hälsade tillbaka med samma smilgrops leende som förut.
”Nog med ekvationer, gå på rast ni! Olivia, visar du Filippa matsalen och skolgården?” Jag nickade och Filippa som hon hette, följde efter.
Blandningen av häst, halm, bajs och fluglukt, om flugor nu luktar, är nog den godaste lukt, nej doft jag vet. Filippa och jag hade funnit varandra från första början och hon hade frågat om jag ville följa med till stallet och rida. Jag hade inte trott mina öron. Det här var min dröm, inte min sagodröm. Men nu satt jag här, på en livs levande häst för första gången i mitt liv. Träden lekte lätt i vinden, insekterna surrade och den feta stallkatten som jag blivit så förtjust i låg mitt på gårdsplanen och kurrade i värmen. Det här kändes bra. Riktigt bra.
Den här skrev jag i skolan och jag blev rätt nöjd. Nej, jag är inte ett proffs men jag hade en ide och så blev det de här. Säg gärna vad du tyckte, gärna lite kritik ^^
